Tro

Jag tror på människan
jorden
naturen
i alla sina dimensioner

Människans behov av att förklara naturen och sin plats i den ger andlighet
(och en massa vetenskap och kulturella uttryck förstås…)

Lägg handen på fuktig mossa
Närkontakt med makter, helighet, magi
Frejs skägg?
Frejas sköte?
Bäckahästens andedräkt?
...kanske insidan på livets livmoder? Förklaringen, bilden av upplevelsen, är inte så viktig för mig, den andliga upplevelsen är det

Eller som Loke sa till mej:
Jag finns inte! (stort leende och sen viskande…)
Alltså finns jag…

Reinkarnation?
Eller en stor gemensam minnesbank?
De förlevande finns här, minnen av deras förklaringsmodeller finns omkring oss och i oss. I våra bilder, symboler, musik och ord. Ögonblicksbilder skapade i sin miljö, i ett kön, en klass och så vidare

Husfrejan sänder runt völsen
gubben ställer ut gröten till tomtrået
vanerna kämpar mot asarna
bilder målas och ristat på hällar
Viktiga, djupa och underbara ögonblicksbilder

Bilder av det heligaste

Ord!

Dom stockar sej i halsen som halsfluss!
Vill ut vill bli skrivna viskade o skrikna!
Som rakblad tränger dom sej fram bryr sej om ingen o inget
Som om dom äger alla inre universum utan att be om ursäkt

Stoppa dom
Hata dom döda dom
Ställ skölden framför
Stäng grindarna fäll gallren öppna damluckorna dränk dom!

Väskan

Att sitta på en väska

På en parkeringsplats

Vid en motorväg

Sin egen väska

Den spricker

Sömmarnas trådar brister

Två remmar håller ihop den

Fylld med nostalgisk skit

Planer

Rester

Varma kläder och solskyddskräm

Glöm inte myggmedel… och kniven!

Jo       visst      nu då?

Inget    vänta    dvala

Mina barn

Vem är jag i era liv?
Vilka vill ni vara i mitt liv?
Beundrar er
Älskar er villkorslöst
Vilka är ni i mitt liv nu?
Är ni fortfarande mina barn?
Ni är så mycket mer än jag kan omfatta

Saknar er

Högt och djupt

Jag surfar högt över blågröna hav
Haven sticks och fladdrar
löven sisslar och rasslar, gnisslar och gnor

Jag dyker djupt under yta och mark
Stenar skaver och smeker
Isen stillar och svalkar

Från bergen

Från bergen vid det stora havet ser jag allt

Vare sej jag vill eller inte

Det är inte allt jag vill se

Framförallt det jag ändå inte kan ändra på

Hur ändrar man på människor?

Dom är så dumma  och så många

Jag ser allt från mitt berg men till vilken nytta?

Mönstertrådar som är så trassliga att ingen vet varför men alla håller med

Sorteringsmaskiner som är förinställda och som sägs vara borta ur spelet men är starkare än någonsin

Jag kan titta på solen och månen, molnen som drar förbi

Jag kan odla min trädgård

Kan jag låta bli att se allt däremellan?

Ibland försöker jag

mina är

Magen är tung av hetsätet fett

Dubbelhakorna är full av skuld och skam

Armarna är fulla av sår

Brösten är fulla av oskrikna vrål